Dagens uttrycksverktyg.
Let’s face it, mänskligheten har lyckats åstadkomma en hel del, både gott och ont. Men det som utan tvekan står ut mest är en speciell uppfinning inom ett område som är lite snuskigt och relateras ofta till källarbutiker man måste navigera genom ett stort antal mörka gränder för att komma åt. Jag tänker på ett särskilt föremål, en uppfinning som lättast beskrivs som en lösfitta. Ett annat namn är även Fleshlight, vilket är namnet på denna uppfinningen.
Det finns många sätt att prisa denna uppfinning men jag ska nöja mig med en kort text; man behöver inte oroa sig för att hon skall vakna upp från den kloroforminducerade sömnen, ingen kropp att göra sig av med efteråt och dessutom lätt att rengöra.
Den dagen lösfittan för första gången såg dagsljus var ett framsteg lika stort som första människan på månen.
Vi börjar med lite mild irritation:
Vafan är det med läkare numera? Åkte ner till sjukhuset pga. en rejäl förkylning och får då vänta i mer än 40min. Visst, det är inga större problem egentligen, men när det äntligen blir min tur för en undersökning så avbryter läkaren undersökningen för att springa efter en sjuksköterska som går förbi, och hojtar efter henne. Jag tänkte att det är säkert något viktigt han har att säga. Han står kvar i dörröppningen och sköterskan går fram till honom. Tror ni jag blev förvånad när han yttrar orden, “Filmkväll hos mig imorgon, lust att.. vara med?”. Icke professionellt! Jag mådde piss, klarade knappt av att köra till sjukhuset så mycket som jag hostade, och lättare migrän i kombination med hosta är ingen behaglig upplevelse ska jag säga. De flesta vet att migrän innebär ljuskänslighet dessutom.
Nej, jag fick inte något störra intryck av den läkaren. Tyckte han var lite väl stressad i sitt beteende och det kändes som att han bara ville få undersökningen överstökad så han kunde fortsätta springa efter sjuksköterskorna. Han hade ingen ring på handen heller, så han var väl i 40-årskrisen och precis insett att han börjar bli gammal och inte har några barn än.
Nu över till något som jag hatar så innerligt och passionerat att jag inte ens har en kategori för det:
Min far bor i en liten by på landet tillsammans med sin sambo och min halvsyster. Sambon är en underbar kvinna och jag är otroligt glad över att min kära far träffade henne. Min far jobbar heltid från 07:00 till 16:00 varje dag. Han är hemma runt 16:30. Hans sambo arbetar halvtid från 08:00 till 14:00, och är därför hemma innan min far. Medan hon är hemma så plockar hon lite i hemmet, städar, tvättar och tar hand om disk. Vanliga sysslor i hushållet helt enkelt. Runt 15:30-16:00 så börjar hon att förbereda maten, tiden hon börjar varierar med maträtten så den blir klar lagom till min far kommer hem så han äta direkt när han kommer hem.
Men det tycker inte de tre feminister om, som bor där ute i byn. De slänger förnedrande kommentarer åt hans håll när de är tillräckligt nära utan att behöva skrika. Det är inte enbart mot min far som de gör detta, utan de gör samma sak med alla männen i byn, även ungdomarna. Säger att de kommer växa upp till att bli kvinnomisshandlare och dylikt.
Vad jag vet så har det aldrig förekommit någon kvinnomisshandel eller form av förnedring mot kvinnor i byn. Kvinnorna stod ju lägre på stegen än männen gjorde förr, men det är en annan sak. Vi lever i 2000-talet nu och även ute i byarna på landet så har kvinnorna precis samma rättigheter som männen. Men feministerna där ute i byn vägrar inse detta och verkligen spyr på alla män i byn bara för att de är ute och tar hand om det fysiska arbetet medan kvinnorna åker iväg och jobbar med något annat. En är läkare, en annan jobbar på kommunen och resten har varierade jobb lite här och där som de, vad jag förstått, trivs med.
Missförstå mig inte nu, jag är för jämnställdhet och självklart ska en kvinna ha samma lön för samma jobb om hon sköter arbetsuppgiften lika bra som en man. Om hon inte sköter den lika bra så ska hon inte ha lika mycket i lön som en man. Men samma sak gäller även en man i samma situation. Feminism är i grund och botten en väldigt bra ideologi men ideologin har blivit hanterad fel politiskt sett, av fel kvinnor. “Män är djur” stämmer lika bra som “Kvinnor är djur”, för att biologiskt sett är vi alla djur. Men Ireen von Wachenfeldt ville inte visa sin kunskap inom biologi, utan hon verkligen pissade på alla män. Män som slår sin fru, sambo eller flickvän borde skjutas om de inte bättrar på sig, men alla män är inte sådana. Faktum är att majoriteten av alla män älskar sin partner och placerar denne och barn framför sig själv och sina egna behov.
Vad är det som är så svårt att förstå med det? Sedan har vi feministerna som mörkar statistik som klart och tydligt visar att kvinnor är mycket med jämnställda männen idag, än de var på 80- och 90-talet. Ändå påstår de att inget har förändrats och fortsätter att kräva mer. Det känns som att hela idén började bra men när de auktoritära personerna sedan fick mer och mer makt, blev de giriga. Det är så jävla synd på en så förbannat bra ideologi.
Min far jobbar 9 timmar per dag, 5 dagar i veckan på sitt jobb. När han är hemma så sköter han och tar hand om gården. Hans sambo tar mestadels hand om hushållet men hon gör inte så mycket mer efter att min far har kommit hem från jobbet. Hon kollar på TV, pratar med väninnor på telefon och tar hand om min halvsyster. Självklart umgås min far med sin familj också, och även om han är lite dålig på att visa det så älskar han dem och vill absolut inte att någon av dem ska göra något som de inte vill. Som om inte det vore nog, så frågar han alltid om det finns något han kan hjälpa till med efter att de har ätit, innan han går ut och börjar jobba på gården.
Han tar dessutom hand om morgonen. Han hämtar tidningen, han lagar en väldigt varierad frukost med kaffe och te, mackor, flertalet pålägg, stekta ägg, ibland råstekt potatis och en massa annat. Detta tar han hand om medan hans sambo och min halvsyster fortfarande sover. När allt är klart går han och väcker båda, äter frukost med dem och åker sedan iväg till jobbet.
Summan av kardemumman är också att detta systemet fungerar väldigt bra för dem. Min far går upp innan hans sambo, så därför tar han hand om frukost. Hans sambo kommer hem innan min far, och tar då hand om diverse sysslor i hemmet och lagar ordning maten så han kan äta när han kommer hem. Det är inget som min far har bestämt, utan det är något som de båda har kommit fram till och det fungerar väldigt bra. Om min far skulle ha ledigt så lagar han istället ordning maten, eller så hjälps de åt. Min fars kulinariska kunskaper går inte så mycket längre än vanlig husmanskost, så därför får hans sambo hjälpa till lite när det gäller mer avancerade maträtter.
Kan man säga att de där tre kvinnorna i byn har rätt att slänga kränkande kommentarer mot min far? Nej, det kan man absolut inte göra. De har så otroligt fel. Alla hushåll har någon liten faktor som gör det icke jämnställt, men som varken den ena eller andra parten bryr sig om för att det funkar som det ska i deras hem. De anpassar sina tider till varandra för att få extra tid över för fritid, barn och sist men inte minst för varandra.
Nog talat om hemmet, och vi övergår till arbetslivet. Kvinnor, inse att ni inte passar inom vissa typer av yrken. Exempelvis brandkåren, byggindustrin (de praktiska delarna, inte de teoretiska för att där passar kvinnor ytterst bra, majoriteten av alla kvinnor har dessutom bra känsla för det) är bara ett par exempel på yrken som jag personligen inte tycker att kvinnan passar inom. Det är skillnad på mäns och kvinnors mentalitet och psyke. I stressade och många gånger livsfarliga situationer så klarar sig oftast männen bättre än kvinnorna, även om kvinnor generellt sett är bättre på rationellt tänkande. Men i en livshotande situation finns det inte tid för stå och tänka efter utan där måste man agera.
Föreställ er Rolf 58 på 140 kilo, som glömde stänga av spisplattan innan han gick och sov efter kvällsfikat. Han är nu medvetslös pga. rökutvecklingen. Hur ska Maria 29, få ut honom ur lägenheten – rulla honom? Jag tror Maria kommer att ha stora problem att hjälpa Rolf. 140kg dödvikt och dessutom i kroppsform som är väldigt otymplig i dödvikt. Även om hon har både Sara, Kristina, Anna och Maggan på plats så är jag fortfarande tveksam. Jag personligen blir hellre räddad av ett par stora, håriga och muskulösa brandmän med buskig mustache än ett gäng lottor.
Sedan har vi diskussionen om hur en politiskt involverad feminist vars namn jag tyvärr inte kan minnas i skrivande stund, ville sänka kraven för att bli brandman bara för att dessa krav var utformade på ett mot kvinnor diskriminerande sätt, fysiskt. Kraven är inte utformade för att filtrera bort kvinnor, utan det är krav baserade på vad som kan krävas i en brand. Om det räcker med att lyfta ner en stackars katt som klättrat upp för högt i ett träd, eller att bära ut redan nämnda Rolf från en brinnande lägenhet kvittar. Kraven finns där av en anledning. Det är precis som att man inte ska bli polis om man är skelögd eller är mentalt instabil. Då ska man välja ett annat yrke som passar en bättre.
Som slutkläm så ska jag ta fram något jag läste för ett par år sedan, och som jag håller med om till fullo. Ta krogar, nattklubbar och liknande uteställen. Då och då uppstår bråk, gärna med alkohol inblandat vilket försämrar de involverades omdömen. För att vakterna ska ta sig till platsen där bråket utspelar sig måste de ofta ta sig fram bland tätt med människor, varav många inte ens uppmärksammat bråket och därmed inte tänker på att de står ivägen för vakterna som vill ta sig dit. En två meter lång, muskulös man kan med lätthet buffla sig fram till platsen, men detta kan också få konsekvenser. Andra personer går igång på att vakten stötte till dem eller liknande, finns många olika scenarion. En kvinna däremot är mycket smidigare och kan slingra sig fram till platsen utan att orsaka för mycket uppståndelse. Om någon skulle knuffas eller stött på något sätt, så går de sällan på offensiven mot en kvinnlig vakt. Väl framme vid bråket så kan en stor man slita sär de två personerna men när testosteron och adrenalin forsar genom blodet är det inte sällsynt att de som bråkar då hoppar på vakten istället för att visa vem alfa-hannen är. Men i samma situation kan en kvinnas beröring och röst vara lugnande.
Så även om man kan tycka att en kvinna inte passar för en viss yrkesroll så finns det också andra aspekter man bör ta hänsyn till. Jag står dock fast vid mina påståenden om brandkåren och kvinnliga brandmän.
För att lätta upp den nu väldigt seriösa stämningen så ska jag avsluta med en liten oseriös fundering. Om feminister nu vill att allt skall vara så jämnställt, borde de inte alla leta reda på män som gillar att få något hårt uppkört i analen? Ja, jag tänker på strap-ons. Kvinnan får penetrera mannen. Även om kvinnan inte får ut någon fysisk njutning av det så är det ändå så nära jämnlikt man kan komma, inte sant?
Varför har en del folk så jävla svårt att skriva vissa titlar? Ta t.ex. “Call of Duty” serien:
(Rätt) Call of Duty 4: Modern Warfare
(Fel) Call of Duty: Modern Warfare
(Fel) Call of Duty 4
(Fel) Modern Warfare
(Rätt) Call of Duty: World at War
(Fel) Call of Duty 5: World at War
(Fel) Call of Duty 5
(Fel) World at War
(Rätt) Call of Duty: Modern Warfare 2
(Fel) Call of Duty 6: Modern Warfare 2
(Fel) Call of Duty 6
(Fel) Modern Warfare 2
En annan spelserie där fel ofta förekommer är “Assassin’s Creed”:
(Rätt) Assassin’s Creed: Brotherhood
(Fel) Assassin’s Creed 3
(Rätt) Assassin’s Creed: Revelations
(Fel) Assassin’s Creed 4
(Fel) Assassin’s Creed: Brotherhood 2
(Fel) Assassin’s Creed: Brotherhood Revelations
Ska det vara så jävla svårt att skriva rätt? Ska du publicera en recension eller vad fan som helst, se till att du skriver titeln rätt åtminstone.
Detta är bara några exempel på titlar som jag väldigt ofta ser folk skriva fel. Det finns självklart fler sätt att skriva fel än de jag har listat, men folk måste lära sig de RÄTTA titlarna.
Jag fattar att man inte orkar säga en hel titel varje gång man pratar, men säg hyffsat rätt och inte något som inte ens är i närheten av rätt.
Vafan är det med ungdomarna idag? Tjejer som påminner mer om clowner än unga kvinnor, och misshandlar det svenska språket med sina förbannade förkortningar. Sedan har vi dem som tror att de är väldigt litterära och är otroligt bra på språk, när de i själva verket inte kan använda de och dem korrekt. Helvete, skriv dom istället för att vi andra ska tappa tron på mänskligheten, en grammatiskt felaktig mening åt gången. Eller vad sägs om de små barnrumporna som blandar engelska och svenska som om det vore samma språk, de är ju inte kloka! Jag har inget mot det engelska språket, men när skitungarna bestämt ska blanda så blir jag galen.
Nog för att tjejer kan vara idioter, så är ändå killarna värre. Här är några typer som jag sett på nätet, och i verkliga livet, än sålänge:
Kan förklara de olika typerna i ordning:
- Fotobögar
De springer runt med en billig systemkamera, Justin Beiber-frisyr och en ful jävla sjal. De tar bilder på skit ingen bryr sig om, utan fokus och självklart lite sneda. Sedan postar de skiten på sin blogg, skriver någon liten dikt där de gråter för sin hund, katt, flickvän eller sin bästa vän som de inte skulle klara sig utan. Tjejerna väller in och gråter över hur vacker bilden är eller hur vacker dikten är. Självklart inkluderar de ett litet hjärta också, i form av en tagg och en trea, dvs ‘<3′. Idioter.
- Moppebögar
Den generella åldern för moppebögar är sällan 15, utan ett, två eller ibland tre år yngre. De susar runt på sina fula jävla mopeder och tycker de är hur tuffa som helst. Har lust att preja dem av vägen varje gång jag ser de små fjuniga små töntarna när de är ute och kör på sina jävla mopeder.
- Emofjollor
Mer emotionella än ett gäng menstruerande kvinnor med hemofobi. De skriver gärna hur dåligt deras liv är, hur ingen förstår dem och att ingen hjälper dem. Inbillad depression, svartfärgat hår och sned lugg. Det är som en blandning mellan punk och goth, fast utan alla nitar, läderjackor, tuppkammar och fula rockar. De kräver uppmärksamhet och bekräftelse, och för att få detta skriver de deprimerande dikter eller texter. Svaren på detta är oftast i stil med “finns om du vill snakka <3″, “finns här för dig 
<3″, “älska <33″, och så vidare. Dessa idioter finns överallt, i varje land. Man borde skicka dem till något U-land så de får lite perspektiv.
- Technobögar
De lyssnar på elektronisk musik och tycker de är tuffa som fan. Ju hårdare desto bättre. Det är inte musiken som stör mig, utan hur dessa små ungar kallar all typ av elektronisk musik för “techno”. Techno är en gammal benämning på elektronisk musik och är idag inte längre användbar, då det finns kategorier för i stort sett all typ av elektronisk musik. House, trance, ambient trance, eurodance, happy hardcore… Finns hundratals olika, och dessa småungar har ingen aning om vad de lyssnar på för typ av musik. De bara säger att det är techno och är glada, fan.
- Bögar
Jag har inget mot homosexuella, sålänge de inte stöter på mig, men dessa små skitungar som inte ens fått könshår än, sitter och videobloggar på youtube eller bloggar med videosupport, och gråter över hur svårt de har det, att ingen förstår och att alla har sådana fördomar. Satan i helvete, de borde skjutas!
Det existerar motsvarande typer hos det kvinnliga könet också, men det är just killarna som jag irriterar mig mest på.
Detta var bara ett fåtal av alla irriterande typer det finns på internet, men dessa är nog dem jag stör mig mest på. 18-åriga tjejer som bloggar om sina plastikoperationer och bröstförstoringar är förvisso patetiska, likaså feministerna som slänger upp minst en bild om dagen på sina orakade ben, armhålor och förstående män som med största säkerlighet har en fallenhet för håriga kvinnor, men ovanstående är dem jag irriterar mig på som mest.
Vafan hände med den nyfikna ungdomen som var hungrig efter kunskap, och inte uppmärksamhet? Ska vi beskylla media, skolorna eller samhället?
Skolverket borde lägga in detta i sin kursplan för Datakunskap:
En megabyte är 1,048,576 bytes, och är därför avrundat till en miljon. Det är just därför prefixet “mega” valdes. Det ojämna talet är en direkt följd av datorns funktionssätt. Den kan elektroniskt sett bara arbeta med två tillstånd: spänning/icke spänning. Detta motsvarar talen 0 och 1, som utgör talen i tvåtalssystemet.
Som jämförelse har tiotalssystemet siffrorna 0-9. En bit, som kommer från engelskans binary digit, kan bara ha värdena 0 och 1.
Antalet kombinationsmöjligheter, L, som kan alstras med n bits, är L=2n. En bit ger alltså två kombinationer, två bits ger 22=4, tre bits ger 23=8 och 10 bits ger 210=1,024 bytes, och alltså lite mer än ett normalt kilo. För att ha minst en miljon kombinationer, måste man använda 20 bits, som ger 220=1,048,576 kombinationer. Det vill säga, en byte består av åtta 1/0 kombinationer. Därför består en byte av åtta bits.
Så tänk er för innan ni skriver, t.ex. “denna filen är 70mb stor“, alternativt “denna filmen är 70MB stor“.
b = bit
B = byte
Så, “kb” blir med andra ord kilobit och “kB” blir kilobyte.
Nu har jag fått säga mitt. Känner mig nöjd, men jag vet att i framtiden kommer jag att bli irriterad och ibland förbannad på personer som tror att de kan något, när de i mina och många andras ögon framstår som idioter.
Vårat primitiva behov av tillfredställelse driver teknikutvecklingen framåt. Tänk lite på det, allt passar ihop.
Ja, bilder och noveller var inte längre tillräckligt.
Man vill ju få mer liv i pornografin, svart-vitt var inte kul längre.
Dessa behövs om man ska kolla på det man spelat in, hyrt eller snott av grannen.
Finns en hel uppsjö av TV-kanaler avsedda för vuxen publik.
För att idag har man oftast en stor TV, och vem vill inte kunna se de små detaljerna, när man trots allt betalat för filmen?
Sex är nog den mest motiverande faktorn i världen.
Bilen minskade tiden det tog för mannen att ta sig till frugan eller sina älskarinnor.
Glödlampan. Man vill ju se vad som händer.
Kompassen. Uppfanns för att hjälpa de män som hade ovanligt håriga kvinnor. I extremfall var det dessutom tvunget med en karta.
Telefonen. Telefonsex, kontaktannonser, mm.
Listan kan göras hur lång som helst, men jag nöjer mig med detta. Detta är några väldigt stora uppfinningar, och alla var med största säkerlighet motiverade av sex.
Jag tror att alla kan relatera till den tejpade batteriluckan på fjärrkontroller. Efter att fjärrkontrollen åkt i golvet ett antal gånger så brukar plastbiten som håller luckan på plats, gå sönder. När detta sker så finns det inget som håller luckan på plats och då tar man fram den gamla hederliga tejprullen och drar ett par varv runt fjärrkontrollen, eller just runt själva luckan.
Problemet med detta är att efter ett par månader så börjar tejpen lossna, pga handsvett och andra faktorer, och då är det antingen mer tejp som gäller, eller att man byter ut tejpen. Men när man har en halv tejprulle på fjärrkontrollen känns det som att det nästan är bäst att byta ut tejpen. Det tar tid att riva bort ett halvår av tejpande och det är tid jag förlorar för evigt. Tid jag hade kunnat använda till något annat.
För övrigt så hatar jag den kladdiga och klibbiga skiten som är kvar på fjärrkontrollen efter att man tagit bort tejpen.
Nog för att fjärrkontrollen förmodligen är en av de bästa uppfinningarna i modern tid, så tycker jag ändå att uppfinningen kräver lite mer uppfinnande.
För inte så länge sedan var jag hos en god vän på filmkväll med några andra. Det fanns totalt fyra sittplatser, en tvåsitssoffa och två fåtöljer, och som den gentleman jag är så erbjöd jag mig att sitta på golvet så en av tjejerna kunde få sitta mjukt i en fåtölj istället. Föreslog att M, som vi kan kalla henne, kunde sitta i mitt knä, men det gick inte för sig minsann.
Filmen började, Lord of War med Nicolas Cage, och jag satt ändå hyffsat bekvämt. Introt på filmen började, ett väldigt bra intro på en film också måste jag säga. Dock kunde jag inte fokusera på filmen så länge till. Min väns lackerade träparkett gjorde sig påmind i att min röv somnade och efter röven följde benen. Jag bytte sittställning. Cirka 15 minuter senare upprepades samma sak, fast med andra extremiteter och kroppsdelar. Detta var högst irriterande. Det gick inte att koncentrera sig på filmen, och dessutom var det jobbigt att nå chipsskålen från där jag satt vilket gjorde det hela ännu värre!
Till slut fick jag nog, vände mig mot M och sade, “Nu får du sitta på golvet, eller sitta i mitt knä. Jag sitter dock inte på golvet en minut till”. M satte sig självklart på golvet. M, som har en lite större röv än vad jag själv har, klarade sig faktiskt i hela 19 minuter innan hon bytte sittställning. Ja, jag tog tid. Jag visste att hon inte skulle klara av resten av filmen i samma sittställning, jag visste bara inte hur länge hon skulle klara det. Efter en stund började hon byta sittställning allt oftare, och jag började fundera på om vi skulle bytas, dvs att jag satte mig på golvet en stund. Men jag hann inte så långt, hon lutade sig mot armstödet på stolen och sade lågt, “Får man acceptera ditt erbjudande?”. Jag hörde inte riktigt vad hon sa först, och svarade, “Vad sa du?”. Ett par sekunder senare uppfattade jag vad hon hade frågat om, men då var hon redan på väg att sätta sig i mitt knä.
Mina ben somnade lite smått, men det gjorde inget. Jag hade en vacker kvinna i mitt knä. Kunde knappt koncentrera mig på filmen, min fantasi rullade iväg och målade upp scenarion där allt var perfekt. Tända ljus, en stor säng, The Complete Illustrated Kama Sutra av Vatsyayana Mallanaga, och självklart M. Jag var dessutom en aning mer muskulös i min fantasi. Som sagt, allt var perfekt.
Jag har alltid varit dålig på att ta första steget. Det har inte haft något med självförtroende eller självkänsla att göra, utan att jag prioriterar vänskap över förhållande, och framför allt sex, då det har en tendens att förstöra så mycket.
Därför blev jag väldigt glad när M lade armen runt min hals och lutade sitt huvud mot mitt. Jag började klia henne lite på ryggen, och så fortsatte det. Kvällen blev lyckad, M följde med mig hem ett par filmer senare, och vi fortsatte med en romantisk komedi hemma hos mig, The Ugly Truth med Katherine Heigl och Gerard Butler. Ett par glas vin och ungefär en timmes pratande senare, så fullbordades kvällen tillsammans med M. Inga tända ljus, ingen stor säng, ingen bok om Kama Sutra och mina muskler var lika medelmåttiga som alltid. Men hon var där. M var där hos mig, brevid mig.
Så, med allt detta sagt vill jag avsluta med: Åt helvete med parkettgolv! Nog för att parkettgolvet hjälpte mig denna gången, men i grund och botten är det bara ett irritationsmoment här i livet som skapats med ett enda syfte: irritation, frustration, ilska och vrede. Golvet är halt och med raggsockar på så halkar man tamefan hela tiden. Det är inte skönt att sitta på det heller.
Något som jag har stört mig på mycket dom senaste åren är när du är ute och åker bil och du kommer till en rondell. Det är så många som inte använder sig av blinkersarna som dom ska. Antingen åker dom runt i rondellen utan att blinka och man har inte en anning om vart fan dom ska åka ut. Eller så åker dom runt i rondellen och blinkar vänster (Vilket i och för säg är rätt) men skiter i att blinka höger när dom ska köra ut ur rondellen? Detta gör att när jag väl kommer åkande i en hyffsad hastighet och ser att det är folk i rondellen, så måste jag bromsa in, bara för att det ska visa sig att dom jäklarna ska egentligen svänga innan min infart. Fy fan vad mycket lättare det skulle vara om folk bara kunde använda sin hjärna lite bättre och därav kunna använda sig av basregler i trafiken…
Jag finner en viss tillfredställelse i att skriva av mig, att få ur mig mina irritationer. Det är bättre att skriva av sig på internet, än att ta ut det på någon annan som inte har med ens egen irritation eller frustration att göra. Det är skönt att släppa ut allt som byggts upp under en dag, eller en längre tid, men hur känns det för personen som man låter allt gå ut över? Det är inte så roligt. Jag tror alla fått vara den som någon tar ut all skiten på, och man blir såklart lite förbannad eftersom det är fel av personen att ta ut sin frustration på någon som inte har med det att göra.
Om någon inte tycker om att läsa hur någon sitter och klagar så är det väldigt lätt för personen att helt enkelt sluta läsa på bloggen och lämna den. Jag personligen bryr mig inte, jag behöver bara skriva av mig.
Det skall tilläggas att jag är inte alltid så fin och formell i språket, jag skriver ibland väldigt bildligt talat, och använder mig av grova ord och uttryck. Det är något jag inte tänker ändra på.
If you don’t like it, deal with it. If you can’t deal with it, live with it.
…att dra upp lite grejer som kan göra en jävligt förbannad och väldigt fundersam om varför det är som det är.
Första grejen jag tänkte på var, varför ICA envisas med att hela tiden lägga baguetter i små och långa plastförpackningar med ett hål i toppen? Det bidrar ju bara till att brödet blir torrt och äckligt när man har köpt det för att ha till ett par goda räkor. Det är precis som om den idioten som kom på denna “briljanta” idé ville att folk skulle komma hem för att sedan bli missnöjda med brödet som skär sönder tandköttet.
Något annat jag har stört mig på dom senaste dagarna är suddgummi. Jag sitter och skriver något viktigt på jobbet och skriver fel. “Men det är ingen fara, det finns suddgummi” tänker jag. Men vad händer med ett suddgummi som redan har använts ett par gånger? Jo det finns inga kanter kvar, bara en stor jävla rektangulär boll. Jag försöker sudda och suddar ut minst 5 bokstäver av det jag har skrivit, och inte nog med det, suddet sprider också ut blyertsen över hela jäkla pappret och det blir en ful grå fläk som aldrig försvinner. Varför gör man suddgummi lika stora som en stortå när man bara kan sudda med kanterna på det, vilket motsvarar 10%.
Suddgummi, bra idé, dåligt utfört.
… vassa objekt rent generellt. Man kan undra över hur många liter blod som jag spillt när jag diskat, när jag skurit bröd, när jag öppnat en konservburk, när jag sågat ved. Dessa vassa objekt har en tendens att skada en, och inte bara en liten skråma, utan vi snackar om rejäla, riktigt irriterande sår som självklart svider av löken eller chilin man höll på att hacka inför maten.
En annan sak jag stör mig väldigt mycket på, är att den röda “ÖPPNA HÄR”-remsan ALDRIG fungerar. Den är där för att helt enkelt sabba min vardag, att jävlas med mig till en sådan grad att jag funderar på om skaparen av denna lilla uppfinning var djävulen själv, eller bara en väldigt sadistisk person. En vidare fundering är, vore det inte ganska häftigt om det stod “ÖPPNA NÅGON ANNANSTANS” istället?
Sedan har vi såklart pensionärer. Samhällets plåga i många anseenden. De envisas med att betala kontant, och speciellt med småmynt. Affären tycker säkert om växel, och handväskan eller sparbössan är väl inte så tung att bära för gamlingen, men visst fan är det irriterande att hamna bakom en pensionär i kön till kassan på ICA? Pensionärer i all ära, de är visare, har sett mer och framför allt erfarit mer än majoriteten av dagens idioter till ungdomar som tror världen roterar runt dem. Men det finns en annan plats för pensionärer ― ålderdomshemmet!
Den allra värsta typen av pensionärer är de som envisas med att köra bil, även fast de inte längre har synen eller reflexerna kvar för det. De är en fara i trafiken, inget snack om det. Både för andra trafikanter och vilda djur som passerar. Vi vet väl alla hur snabbt en hare kan springa ut på vägen, dag som natt?
Det tredje momentet jag verkligen irriterar mig på är när man är på besök hos någon, och man känner hur morgonkaffet påminner hur dålig ens mage är. Man måste verkligen låna toaletten och blästra insidan i en kaskad skit och porriga stön! Väldigt bildligt talat, men det är just så man både känner och tänker när den situationen uppstår. Man springer in på toaletten och låser om sig även fast man kan känna pulsen i ringmuskeln och huvudet är fyllt av ångest och panik över hur akut det är. Man tar ett par snabba kliv mot toaletten och slänger upp locket, drar ner byxor och underkläder och sätter sig ner. Innan arslet hunnit nudda toalettringen så rusar morgonkaffet plus frukosten ur en i en oöverträffad hastighet. Man känner hur man blir helt tom i magen, som ett sorts vakuum.
Man sitter kvar en liten stund extra och krystar för att försäkra sig om att det inte är något kvar. Sedan är det dags att slappna av i någon minut (det är också här oftast, som folk på fester eller träffar kommer och knackar på dörren och frågar hur det går… Varje gång) innan det är dags att torka sig och hoppas på att man omedvetet tog med ett par extra kalsonger.
Det är oftast vid detta tillfälle som panikkänslorna från tidigare kommer tillbaka. Toalettpappret är slut eller inte tillräckligt. Finns ingen extra rulle någonstans, oftast för att de förvarar pappret på något annat ställe, såsom förråd i huset eller skrubb. Hur ska man göra i denna situationen? Man har ett fåtal alternativ, några mindre dåliga än andra:
Ja, det är nog alla alternativ man har tyvärr. Livet är hårt.
